Linas blogg

Idag blev en sån gubbe jättearg på mig. Sådär jättearg så han inte kunde behärska sig. Han var helt enkelt tvungen att ringa mig på jobbet och berätta mig hur han skulle döda mig. Det var kroppsdelar som skulle fyllas och sprättas upp, silvertejp som skulle användas, ölflaskor som det inte direkt skulle drickas ur och fortplantningsförmågor som skulle förintas. Jag skulle dessutom passa mig jävligt noga. Det har jag gjort lydig som jag är. Trots det bankade det på dörren för ett tag sen så fort jag blivit ensam med barnen. Det bankade så där som det gör när poliser bankar på dörrar på film. Helvete vad rädd jag blev!!!  Låste in barn i rum ( mut mut med godis) och spände mina numera obefintliga biccar och smällde upp dörren för att skrämmas tillbaka. Det gjorde jag. Barnet som ville sälja jultidningar såg skräckslaget ut. Jag gottgjorde genom att lägga en enorm beställning. 

Tur för mig att det var långt mellan mig och äckelgubbens förort. Både kilometermässigt och själsligt. 

Varför Andreas åkte efter mitt mordhot?

Jo våra fina hantverkare har gjort vattenskada i tvättstugan så jag kan inte tvätta ( mitt i hösten med 2 små barn). Min bästa snällmamma erbjöd sig då att tvätta all vår tvätt så Andreas fyllde bakluckan med tvätt och åkte dit. 

Har hon inte dött av chocken tvättar hon nog än. Snip snap snut så var sagan ( och Lina) slut!