Linas blogg

Eftersom han inte var make på riktigt fick det bli "maken".

Hade jag skrivit det idag hade det blivit maken. Ja det är sant! Vi var på dopet och vips förvandlades det till ett bröllop. Tur att vi snyggat till oss. Det var exakt hur fint som helst. Grattis syster! 

Mina andra syskon var också där såklart och alla är bäst men till två av dom vill jag skicka lite extra kärlek och säga att allt löser sig. Love!

Apropå på love; idag duschade jag på träningen vilket jag aldrig gör på helgerna. Jag vill liksom hem och skrubba mig och raka benen och det hoppas jag att alla vet att det är förbjudet OCH jätteäckligt att göra offentligt.En gång torrborstsde  en tant sig så hennes gamla hud flög till min blöta kropp. Hur äckligt?

Anyhow ( eller snyggve som min tel vill skriva) jag hade spinnat, eftersvettades, var knallröd i ansiktet med blött stripigt ofönat hår och jeans med sämsta passformen ever. Hämtar kidsen på Minisats och grejar en stund innan vi kommer iväg. Tycker folk flinar lite åt mig men tänker att det är för att monsterbarnen frågar högt och ljudligt typ 100 gånger " är du starkare än den killen mamma? Än den då? Han då?" Osv. Till sist säger en liten brutta "snygg tröja!" Och visst var den snygg när jag tittar efter vad jag tagit med mig; cerise med skrikigt tryck "I see what you see and i love it" 

Oh yes! Jag var ju SÅ het med mitt svettiga röda ansikte och striphår. Sen att åldersgränsen för den tröjan är typ 16 och jag dubbelt sa gammal gör ju sitt...

Igår gjorde jag något helt galet för att vara mig. Låg i sängen bredvid monsterpojken. Hade tvättat bort sminket, klätt av mig och bortat tänderna. Då messade en kompis och frågade om vi skulle fika så helt otippat för att vara mig klädde jag på mig och åkte ner till centrum och lattade på Vapiano. Hur galet var inte det av mig?

 

Något som också var lite galet var monsterpojkens reaktion när jag sa att jag skulle gå iväg en sväng. Han började snörvla och tittade bort från mig och gömde huvudet bakom en kudde. Försökte få honom att berätta varför han var så ledsen men han bara tittade bort och vägrade möta min blick. Nu har något riktigt hemskt hänt tänkte jag och ville verkligen kräkas på riktigt. Kan inte tänka mig något värre än att något skulle hända mina barn. Får ont i hela kroppen bara jag tänker på att någon skulle göra något dumt mot dem till och med bara om det skulle vara en sån sak att en kompis skulle säga att de inte får vara med och leka. På det sättet hatar jag att ha barn. Jag har någon konstant liten oro att de  kanske är ledsna eller att något ska hända. Helst skulle jag vilja låsa in dem och släppa ut dem först när de är 62 typ.

Nu tappade jag tydligen fokus helt. Åter till lilla monsterpojken som inte ville titta på sin mamma. Till sist fick jag ögonkontakt med den lilla människan och då tittat han på mig och börjar asgarva " ha ha jag lurade dig. Gå nu jag måste titta klart på Ben10. Du stör bajsmamma" Okejrå! Lets latta tänkte jag och åkte iväg.

 

I morron ska vi åka iväg igen. Då ska vi på dop av min systers lilla sötnöt. Vi kallar honom Maxen men en gång skrev min syrras telefon maken. Så här blev vår smskonversation då:

- Gomorron! Vad gör ni? Ska vi leka?

- Gomorron! Jag är helt jävla slut. Maken har stökat hela natten och är på ett jäkla humör nu på morgonen. Han bara springer runt och skriker och bråkar.

För att exakt förstå hur roligt det är måste man ha träffat syrrans "make". Han är liksom lugnet själv och jag kan inte ens tänka mig honom stöka på nätterna eller ens höja rösten.

Nu kör vi lite fredag va?

Nu ska ni få höra en ganska obehaglig sak. 

Åt lunch med en kollega i förrgår. Det i sig var inte obehagligt alls utan bara mysigt. Det obehagliga är att jag stoppar ner min gaffel i hennes mat. Helt frivilligt men ändå. Det är nu det obehagliga kommer: ihåg är hon sjuk. Magsjuk!!! Så nu går jag runt och undrar om jag inte mår lite illa och är bajsnödig.

Jag hatar magsjuka det är min värsta sjukdom eller okej cancer är lite värre men det tänker vi inte på nu.

Håller ni tummarna att jag inte behöver gå samma öde som henne till mötes?

Ska bara trycka lite på Nedpressomaskinen, kommer snart!

Hörrni jag har ju glömt att berätta om hur det gick till när monsterbarnen träffade en kändis första gången så hör kommer det.

Ska träna. Barnen är pyttesmå skriker. Amanda i babyskyddet Elliott skrikande i andra nypan. Kämpa kämpa ut ur hissen, inte klämma barn, inte lämna barn i hissen utan ut ska vi mot dörren till Sats. Sätter ner skrikande klumpen Elliott utanför dörren och bogserar in skrikande lilla klumpen Amanda. Kommer ut i trapphuset igen. Där ligger monsterpojken med brallorna och blöjan nere vid knäna. "Vad håller du på med bråkiga lilla barn sa jag med min inte trevligaste röst.

 Just då kommer Christian Luuk (stavning?) och Elliott vänder sig om och pekar på honom och vrålar " det var inte jag det var haaaaaaaan" Chrille såg mest chockad ut och kastade sig upp på löpbandet. Jag tränade på att profylaxandas.

Har ni haft en fin lördag? Det har inte jag direkt. Jag tänkte en gång i tiden att syskon var det finaste man kunde ge sitt barn. Det håller INTE mina barn med om . Att behöva se sitt syskon eller tvingas vara nära det är ungefär det hemskaste de kan råka ut för.
6.10 gick vi upp. 6.20 var kriget i full gång. Jag är ganska bra på att hantera krig för jag har tränat så mycket. Dock krävs det 3 saker för att jag ska kunna vara FN:
1. Kaffe
2. Tvätta ansiktet
3. Klä på mig
Startar kriget innan dessa 3 kriterier är uppfyllda kan jag inte hantera krig utan jag blir krig. I morse hade jag inte hunnit med någon punkt när det startade. Sen har det fortsatt i samma anda hela dagen. 7:59 tryckte vi näsan mot glasrutan på Coop och undrade när dom skulle öppna. Tur att det inte var några folk där för vi hade nog avskräckt alla från att skaffa barn. Jag handlade så där jättejättejättemycket. Så man fyller en sån där lång vagn ni vet + barnens små vagnar. Kommer fram till kassan och fanskapet säger avstämning. Jag sa balle! Förlåt vad sa du sa han? Ballt! Superballt!, vad trodde du ? sa jag.
Barnen sa inget dom skrek mest och sprang runt. Amanda skrek bajs och bajskorv och Elliott skrek jag vill haaaaaaaa. Packade in mat och små otrevliga männsikor i bilen och åker hem och ställer mig vid min plats vid spisen för att göra pannkisar. Stek stek stek. Bråk bråk bråk. Skrik skrik skrik. Bränt bränt bränt.Bryt bryt bryt.
Serverar lunch sanerar kök och barn, drar igång diskmaskinen, dammsuger, plockar in den sista av maten. Sätter mig ner och ska precis ta en mun kaffe. Då kommer tonåringen ner "sitteru å fikar i det här kaoset. Var är barnen? Har du koll på dom? Verkar som ni haft en skön morgon?Det var så jäkla kul igår på krogen. MMm jag liksom ser det på dig idag.
Då drog jag med en söt syster och 2 monsterbarn till Ica och världens finaste leksaksaffär som ligger precis vid stationen. Där köpte jag en så söt doppresent till en söt systerson som snart ska döpas.
Sen gick jag hem med Amanda i vagenen, kassarna och sparkcykeln i händerna och Elliott på ryggen. Det var väldigt otrevligt kan jag säga. Tror tonåringen förstod det för när jag dumpade barn hemma och sa med skarp röst att jag drar till Sats protesterade han inte vilket var tur för honom. Jag svepte dubbeldos av mitt starkaste PWO och körde ben, biceps och triceps och den kombinationen behöver vi inte prata om men jag var tvungen om jag skulle hinna igenom hela kroppen den här veckan. Jag var stark som fan. Tror det berodde på mina sjukt snygga nya brallor. Tack söt syster nummer 2. Hade tänkt att visa dom på men att stå och fota på gymmet är inte riktigt min grej så ni får se dom här istället:

Jag pratar om volangen runt midjan. 

Så från och med i morgon måste jag anstränga mig lite mer så linneduken kommer fram igen.Ser ni mig tugga på något annat än en kycklingfilé eller en torskbit - hindra mig. Alltså verkligen. Slit pastan ur händerna på mig, göm godiset och fråga aldrig om jag vill hänga med på pannkaksbuffe. Gör vad som krävs helt enkelt.

Nu kör vi all in till 68 kilo okej? Nu tänker ni herregud väger hon så mycket när hon tycker hon är i bra form? Yes! Frågor på det? 

Men tyst och sköt dig själv liksom! Ondskefulla lilla människa.

Kom iaf fram till Sats ( det gjorde tydligen hela innerstan också) och kan inte låta bli att förundras över människor. Hur mycket kan man låta utan att skämmas? Gör dom barn? Föder dom barn? Nä men sluta stönskrika då!

Nu ska jag sova. Hej då partylina. Det var fint att hänga med dig 1991-2007!

" älskling jag har målat trappen. Torktid 36 timmar" det betydde att vi inte fick gå upp. Där uppe är min garderob, vårt sovrum och monsterpojkens rum med alla leksaker. 

Visst e han fin min man? 

Han tyckte inte att det räckte med kaos liksom. Så i kväll kryper jag ner bland Ikeakassar, klinkers,ved och all möjlig annan skit. 

Jag och en snurrande femåring i en ranglig tältsäng.I morgon kommer det bli en och annan kaffestänkare. Kaffestänkare förresten! Är det inte ett bra ord? Myntat av min fina kollega. Hon myntade även retarderad. Det ordet använder vi mer ofta ( eller heter det oftare? Nu fick jag hjärnsläpp och känner mig osmart) än kaffestänkare. Då kan ni tänka er hur vi har det på jobbet.

Det är min sena vecka också vilket betyder att jag kommer inslajdande lagom till folk börjar prata lunch och går hem när det börjar mörkna och hinner varken träna eller träffa mina monsterbarn. Det gillar jag inte! Kan bli en del kaffestänkare som sagt. 

Med det säger jag god natt! Roligare än så här blir det inte! 

Idag fyller tonåringen 35. Han har sån ångest över det. Att bli 40 är tydligen hans stora skräck. Att riska allt vi äger och har på börsen, dra till Italien och hålla föredrag för 100 pers på engelska,  eller köra moppe i 200 knyck skrämmer honom inte det minsta men att bli 40 är tydligen en sån fasa att han inte ver var han ska ta vägen.

Inga presenter får han  heller för vi är så romantiska att vi struntar i det  och köper saker vi behöver när vi behöver det istället. Som ett nytt köksbord till mig till exempel.

 

Hans mamma fyllde år för ett tag sedan och vi har inte setts sen dess. De kommer idag istället och jag är tydligen presentansvarig i den här familjen. Jag blev det sen hans pappa fyllde 60 och jag la på Andreas att fixa present. I bilen på väg dit har vi fortfarande ingen present utan stannar på Prisxtra och köper godis. Jag skämdes lite kan man säga. Så nu är det jag som köper presenter. En annan anledning till det är att han tyckte att jag kunde ge hans mamma en upplevelse att hon och jag kunde göra något liksom. Jag hade tänkt mig en stickig halsduk eller en handkräm kanske. Nu förstår ni kanske ännu mer varför inte han får bestämma.

En annan gång han ville att jag skulle hänga med hans mamma var i somras. Han tyckte att vi kunde vara 2 veckor med hans föräldrar på landet i en stuga på 40 kvadrat typ. Jättefin idé sa jag. Efter de 2 veckorna kan vi ju ta de resterande 2 på semestern och åka någonstans med min mamma. Vore inte det mysigt? Att riktigt umgås intesivt och typ sova tillsammans och vara tillsammans 24/7 precis som vi skulle göra med hans familj.

Efter en kvart hade jag fått en länk med ett förslag på en charterresa. Bara vi 4.   

Gomorron världen! Här sitter jag på mitt lilla kontor och dricker kaffe, målar naglar och lyssnar på Guns. Inte riktigt men nästan.

Idag är jag pigg. Monsterflickan sov hela natten. SOV HELA NATTEN sa jag. Det händer typ aldrig. Så jag är lite chockad. Glad och pigg men ändå väldigt chockad.  Monsterpojken vakande en gång och gallskrek. Han hade drömt en hemsk mardröm sa han medan tårarna rullae ner för hans kind. Tydligen var hans finaste pinne borta. När jag försökrat honom om att dne lilla kvisten han hittat i ett dike på väg från dagis låg kvar utanför dörren somnade han om. Jag också. Sen fick jag åka hit och dricka kaffe och trycka på datorn.

Igår kom mitt nya köksbord. Det var i flera delar. En bordsskiva och en massa ben. jag ville ha det uppställt och fint så jag och minimostrena fixade det. De hämtade 2 stora köksknivar och skulle skära uppp kartongerna. Knivarna var på riktigt stora. De allra största jag har faktiskt.  Obehagligt. Sen öppnades kartongerna och Monsterflickan gick lös på att smula sönder all frigolit i hela köket. Monsterpojken tog den där lilla skruvmejselpinnen man alltid får med ni vet och gjorde en repa över hela det högblanka bordet. " Det ser ut som ett svärd mamma" Ja sannerligen! Vilken kosntverk min son. Det var 36 skruvar och lika många muttrar. I alla fall innan monsterbarnen hjälpte till.

När vi äntligen fått ihop bordet och ställt det på plats kommer tonåringen ner ( han har vilat. Han var SÅÅÅÅÅ trött efter en dag på jobbbet) och undrar hur fan det ser ut. "Hade vi inte nystädat här för några timmar sedan". Då letade jag reda på de där stora knivarna jag gömt för kidsen så nu har vi ingen tonåring mer.

I rapporten kommer man nog kunna läsa " det första hugget var dödande. De andra 178 är gjorda i rent ursinne. Vi har aldrig sett en sådan illa tilltygad kropp förut"

Så gick det inte riktigt till utan jag stirrade bara ondskefullt på honom och räkande till 10. Typ 10 gånger. det hjälpte inte.

Nu är jag snäll igen och ska dricka lite mer kaffe!

Happy onsdag! 

Mitt förra inläggg publicerades nu fast jag skrev det i morse innan träningen. Sa ju att det var tisdag. Då kan vad som helst hända och allt gå fel.