Linas blogg

Idag fyller tonåringen 35. Han har sån ångest över det. Att bli 40 är tydligen hans stora skräck. Att riska allt vi äger och har på börsen, dra till Italien och hålla föredrag för 100 pers på engelska,  eller köra moppe i 200 knyck skrämmer honom inte det minsta men att bli 40 är tydligen en sån fasa att han inte ver var han ska ta vägen.

Inga presenter får han  heller för vi är så romantiska att vi struntar i det  och köper saker vi behöver när vi behöver det istället. Som ett nytt köksbord till mig till exempel.

 

Hans mamma fyllde år för ett tag sedan och vi har inte setts sen dess. De kommer idag istället och jag är tydligen presentansvarig i den här familjen. Jag blev det sen hans pappa fyllde 60 och jag la på Andreas att fixa present. I bilen på väg dit har vi fortfarande ingen present utan stannar på Prisxtra och köper godis. Jag skämdes lite kan man säga. Så nu är det jag som köper presenter. En annan anledning till det är att han tyckte att jag kunde ge hans mamma en upplevelse att hon och jag kunde göra något liksom. Jag hade tänkt mig en stickig halsduk eller en handkräm kanske. Nu förstår ni kanske ännu mer varför inte han får bestämma.

En annan gång han ville att jag skulle hänga med hans mamma var i somras. Han tyckte att vi kunde vara 2 veckor med hans föräldrar på landet i en stuga på 40 kvadrat typ. Jättefin idé sa jag. Efter de 2 veckorna kan vi ju ta de resterande 2 på semestern och åka någonstans med min mamma. Vore inte det mysigt? Att riktigt umgås intesivt och typ sova tillsammans och vara tillsammans 24/7 precis som vi skulle göra med hans familj.

Efter en kvart hade jag fått en länk med ett förslag på en charterresa. Bara vi 4.